"You know me always eager to help."

Hockeyn har börjat igen! :D Vilket gör mig lycklig, jag tror inte att någon av mina kompisar förstår det men det gör inget. De skulle heller inte förstå hur underbart det var att hitta SGA fanfics innehållande hockey. Helt otroligt. ;p
Så jag har spenderat några timmar med att titta på Modos premiär match mot Djurgården, vilken de vann! :D Trots otroligt dåligt spel från båda lagen, vilket kan skyllas på att det var den första matchen och det nog lär ta ett par omgångar tills de vaknat till liv. Åtminstone hoppas jag att så är fallet, annars lär jag bli upprörd om de gör som Frölunda gjorde förra året. Nåja, nu kanske vissa skulle påpeka att de timmar jag spenderade med att titta på hockey (matchen började sju och slutade halv tio) kunde jag ha plugga psykologi, som jag har prov i imorgon. Speciellt som jag inte pluggade ett dugg i eftermiddag och därför knappt har gjort något överhuvudtaget. Min överambitiösa del av hjärnan håller helt och hållet med om det. Den lata delen av min hjärna tycker däremot att det var en mycket bättre ide att sitta och förolämpa 08:or på skridskor. ;p Men men, det är ungefär en timme tills Scrubs börjar så om jag lägger mig och läser kapitlet i en timme nu så får det helt enkelt räcka. Det skulle vara ett litet prov och jag har bara inte kommit in i det här med att gå i skola igen. Jag får jobba på det. :/

Nu kom morfar in i rummet och pratade om Norge (det är hans ide/fel ursprungligen). Hela allt började ju med att han berättade om den här killen på sparbanken (nu kan man ju undra hur min morfar kom in på att prata om Norge med en kille på sparbanken. Men ni har inte träffat min morfar, han kan börja prata om vad som helst med vem som helst när som helst) som jobbade i Norge sex månader och tjänade, hur mycket jag nu sa att han tjänade massor iaf. Hur som helst så skickade jag morfar att prata med den här killen igen, och tydligen så har han fått reda på att han nu är i Bryssel och jobbar. Men eftersom min morfar känner precis alla/gärna vill lära känna alla människor i världen, så ska han ta reda på namn och telefon nummer till killens pappa och sen tvinga MIG att ringa dit och fråga om det finns något telefon nummer till killen i Bryssel och sen så måste jag ringa honom och be om tips och råd och annat och typ fråga var han jobbade och bodde och alla de där sakerna. Jag till skillnad från min morfar blir livrädd så fort jag ser en telefon ska alltså försöka göra det. Jag är redan livrädd!

Jag antar att det får räcka som uppdatering för idag eftersom jag verkligen borde läsa psykologin. >_< Tro mig jag skulle nog kunna komma på mer att prata om här i stället.

Åh, justja, föresten. Jag ska egentligen göra en annan layout den här är tillfällig. Tills jag får tid och lust att experimentera igen och förhoppningsvis lyckas med det jag tänker göra. ;p