She packs her bag for outer space and now she's waiting for the right kind of pilot to come

Torsdagar brukar vara en av mina favoritdagar efter fredagar och lördagar. Det har iof inte alltid varit så (torsdagarna var fruktansvärda i tvåan). Men idag var en jävlig dag. Den började iof ganska bra med sovmorgon men jag kände mig helt sjukt trött när jag vaknade (jag vaknar ganska tidigt ändå även om jag har sovmorgon till tolv eftersom min kropp gör uppror mot mig om jag har alltför galna sömnvanor), men jag tog mig upp bara för att återvända till sängen och datorn ett tag tills jag var mogen att görqa mig redo. Var nämligen int hungrig så jag orkade inte göra frukost. XP

Fixade snygg outfit, som är det enda jag är nöjd med idag. Och sen gick jag till skolan där allt jävlades. För det första så har mitt högra knä gjort skitont i flera veckor vilket innebär att om jag börjer på det så dör jag typ. Speciellt när jag sätter mig ned också. Så väl där dyker textk. lärareen upp och börjar leta efter jounrlistelever som vill följa med till högland för att prata med nior. Jag ville inte. Men vart i stort sett medtvingad tills Stephanie nämnde för läraren att jag nog tog illa upp av att bli tvingad så jag slapp. Men då var det för sent och mitt humör var redan i botten och sen slog jag handen också vilket inte hjälpte och vi har grupparbete i religion oh jag lyckades inte övertala dem om att den ultimata redovisningsmetoden självklart är att göra det över telefonens högtalarfunktion. XP

Sen så har jag gått hela veckan och känt mig allmänt övergigen och dissad av mina klasskompisar och jag orkar inte ens gå in på det, men i korta drag så påminner de så mycket om Anna och Emzz att det är jobbigt. Varför lyckas jag alltid hammna i såna situationer? Är det något med mig som drar till mig kompisar som tycker att det är okej att behandla mig som den där personen man ringer till när den riktiga kompisen inte har tid. Med tanke på att det beskriver hela mitt livs kompiskrets så tror jag faktiskt att det är sant. Jag kan inte lära känna andra människor.

Och nu är jag trött och arg och fryser och känner mig nere och borde göra skolarbete men jag kan inte göra det för det är bara januari(snart februari) och jag tror inte att jag klarar av hela våren om jag ska må så här hela tiden.

"A very nasty painful splinter."

Hum, jag har ingen aning om hur jag ska börja det här idag. XP

Telia är djävulens verk. Kan vi börja med. Jag har inte haft nätåtkomst sen ett-tiden. Kom fram till bakgrundshistorien runt Telias uppkomst, fick ut på att djävulen hade tråkigt och ville komma på ett nytt sätt att jävlas med mänskligheten så han skapade telia. Och lyckades riktigt bra med att jävlas med oss. >_<

Hade hål mellan halv tio och ett så jag såg SGA avsnitt och har nu sett alla mina favoritavsnitt varierande antal gånger... Jag kan ha sett samma avsnitt två gånger fast med commentaries den andra gången. Vad då helt otroligt galen? Jag? Jag vet inte vad ni pratar om.
Men nu är jag tveksam. Antingen ser jag från början, eller så ser jag Sateda för det är också riktigt bra. Eller Sunday fast skrippar slutet. Eller så ser jag Sunday med commentaries så behöver jag inte fokusera så mycket på det hela... Eller så sitter jag med datorn samtidigt som jag ser Sunday... Eller så undviker jag Sunday ett tag till... Det är ett jobbigt avsnitt emotionellt. Jag kanske skulle spara det till helgen och köpa Ben & Jerrys...

Familjen funderar nämligen på att åka till Sundsvall och lämmna mig ensam hemma (Yay! Ensam hemma! ^^). Mest eftersom bror och hans kompis vill gå på en konsert som slutar efter midnatt och på pappa lät det som om mamma skulle följa med honom ner, jag tvilar på att de ska gå på konserten fast vad de ska hitta på har jag ingen aning. Nåja, dt innebär att jag blir ensam till två tre på natten. ;p Och har förhoppningsvis en bil så att jag kan ta mig till Kvantum för att leta efter glass. ;p Alltså passar Sunday in där. Och jag hade nog tänkt se Pin då också, som inte verkar sorglig, men som ju faktiskt kan vara sorgligt dålig. Hur nu något med David Hewlett kan vara det. Han är ung och blond! :D

Lyssnade på musiken till Buffy musikal avsnittet och började fundera på sci-fi serier i musikal form. Men slutade genast att tänka på det och sa åt min hjärna att inte komma med sjuka ideer (den lyder aldrig de orderna men det är värt ett försök). Dessutom kan jag inte skriva låttexter.

Ska se I am Legend ikväll förövrigt. ^^ Kan inte träna men det känns värt det ändå. Det verkar vara en så bra film! Och enligt mamma och pappa hinner de inte göra middag så då får jag förmodligen äta på Subway! ^^ Om jag förstod dem rätt. Alla var så ironiska igår kväll och hävdade att jag inte alls tyckte om Subway så då var jag tvungen att hålla med precis lika ironisk och gå med på att visst skulle jag föredra att äta på McDonalds. Folket i den här familjen är alldeles för ironiska.

Det här känns ganska kort i jämförelse med vad jag brukar kunna åstadkomma i bloggväg. Så det känns som om jag borde prata om något mer... Lovade jag att ta upp all ångest jag hade över mig själv och inte bara gällande skolan eller sa jag att ni skulle få slippa det? Hum, nåja, jag känner mig relativt bra idag så vi behöver inte gå in på det.

Däremot kan vi prata om hur jävla kallt det är. Jag hatar kyla! HATARHATARHATAR! Jag fryser verkligen konstant dessutom och ingen förstår mig och det känns som om jag har skrivit det här en gång. Vi vill ju inte att jag ska börja upprepa mig själv. Hum... Ska vi prata om SGA i stället? För då upprepar jag mig ju inte alls. XP
Jag längtar till på fredag i alla fall. ^^ Och jag vill se om Doppelganger. Jag gillar inte det ordet. XP

Förövrigt så heter fredagens avsnitt Tabula Rasa och är tredje serien jag ser som använder det som namn på ett avsnitt. XP Jag gillar förövrigt den filosofiska teorin eller hur man nu ska säga det. Den utesluter ödet och allt sånt tjafs. Och behöver vi nämna att när jag var som mest inne i Lost inte kunde läsa om Locke utan att tänka på just Locke i Lost?

Lost har förövrigt premiär i morgon i USA.

Och jag har inget mer att säga. XP

Jag vill ha mer att säga dock. Som typ, jag vet inte. Jag ger upp nu. Måste bara hitta ett citat... Det är det jobbigaste med att bestämma sig för att citera Rodney i rubriken varje gång. Och att försöka hitta ett som passar till det jag skrivit är helt omöjligt eftersom jag skriver om sjukt olika saker i varje inlägg. Jag är normal och har normala problem. XP

Justja, en sista grej bara. Jag älskar Wordpress kategorier, men jag vill inte flytta över bloggen egentligen. Jag funderar dock på att skaffa en blogg där och lägga ut saker jag skrivit. Fast då måste jag nog korr läsa dem och de enda som brukar läsa dem är ändå bara Chriss och Ell och de får ju läsa dem i vilket fall som hellst. Dock sällan korrlästa. De stackarna. Men jag vill få använding av deras katgorier. XP

"I wonder which would be worse being left sucked by the Wraith or being burned alive. I honestly couldn’t consider two worse options."

Blargh, jag är så sjukt less på engelska c. Seriöst, den här kursen har inte alls varit som jag förvnätade mig. Jag vet inte var jag fick det ifrån men jag trodde faktiskt att det skulle vara mer skrivande i den här kursen och det mesta skrivandet jag gjort i trean är nog nano. Och det hade inte med skolan att göra överhuvudtaget! >_<
För det ger ju inget att bara skriva på engelska nu som jag gör med delarna i M(S)SiKaA(S)L... Det behövs en till förkortning för det där eller hur? Missing sex scenes, grejen med Kehlan och Avéran. Jag borde ha kommit på en kortare titel. Hur som helst, vad ger det liksom min utveckling att skriva dem om jag aldrig kommer att lära mig vilka fel jag gör. Sen att de är helt innehållslösa och bara är porr behöver vi inte gå in på. Det är själva grejen med att skriva saker på engelska men inte kunna gå vidare och lära sig av sina misstag eftersom man själv inte alltid hittar misstagen. Det finns ju bara ett visst antal gånger jag kan gå igenom Nano berättelsen och leta efter misstag. Jag gjorde lite av det igår faktiskt tog bort uppenbara stavfel och små misstag. Men till slut så kommer det ju att komma till en punkt då jag inte längre kan hitta några fel, men det är ju då man behöver en annan person som kan gå igenom och kolla upp det. Hela grejen med att lära sig av sina misstag förlorar man på det här sättet. Jag kommer att fortsätta göra missar (iof så är chansen att jag skulle fortsätta göra missarna precis lika stor eftersom jag fortfarande är värdelös på att göra korta meningar) utan att veta om det och utan att ha möjlighet att göra något åt det. Det här kanske blev lite svamligt men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Som om det inte är nog med det pendlar kursen mellan att vara löjligt enkel och ibland får vi uppgifter som får mig att vilja ta livet av mig då de går sjukt dåligt att mitt självförtroende faller i botten. Och jag vill göra examn grejen som kostar 1500 kronor. Som jag därför inte kan göra. Men samtidigt så vill jag inte göra den eftersom jag är livrädd för att misslyckas på den. Men samtidigt så känns det som en sån där grej man ska göra om man funderar på att arbeta eller studera utomlands. >_<

Och på tal om att betala pengar för att göra ett prov måste jag nog fundera på om jag vill göra högskoleprovet igen. Jag fick 1.0 i höstas och det känns dåligt. Men problemet är att det kommer inte att gå bättre för det var båda matte delarna jag föll på och jag kommer att falla på dem igen för jag kan inte räkna och jag minns inte ett dugg av matte och allt som har med matte får mig att känna mig så otroligt värdelös att det inte är sant.

Tidigare så var det dessutom bara matten. I tre år nu har allt gått åt helvete. Jag var bra i skolan tidigare. Eller så inbillade jag mig väl bara det, för sen jag började gymnasiet så har allt bara varit skit och jag har känt mig dummare och dummare för varje dag som går. Jag har varkligen inte fattat ett dugg sen jag började på gymnasiet. Jag lyckas hänga med på hälften men så fort det blir mer invecklat så tappar jag helt bort allt och fattar inget och känner mig som en idiot för att jag ens tror att jag skulle kunna läsa vidare om jag inte ens fattar hälften av allt som jag läser i gymnasiet. Hela den här skoltiden har varit förjävlig mot mitt självförtroende och dt känns som om jag inte kan ett dugg längre.

Jag fick VG i svenska b förövrigt. Vilket får mig att tro att jag åkt tillbaka i tiden när jag inte fick MVG i svenska förens i nian. Jag är jävligt bra på att inbilla mig saker. Men sen så säger man ju att om man ljuger tillräckligt länge för sig själv börjar man tillslut tro på det också. Och jag var nog väldigt duktig på att få andra att tro det också.

Och det här var bara ångesten jag har över skolan. Ska vi gå in på ångesten jag har gällande mig själv och min personlighet och allt som inte har med skolan? Nää, vi kan nog ta det någon annan dag. Det får räcka med ångest. Nu ska jag se SG-1 sen träna sen se antingen Atlantis eller Tru Calling. Vilket kommer att bli Atlantis men vi kan låtsas att jag väljer... Så länge jag sett klart Tru innan mars.

"Whatever. All I know is every time I get taken captive it’s the Wraith. Just once I would like to be taken prison by the sexy alien."

Travellers idag då. Alltså, det var inte som om jag såg fram emot det här avsnittet mer än det vanliga "det är fredag och det är SGA! :D" Inte som förra veckan och nästa veckas avsnitt. Som jag iof vet väldigt lite om men som verkar riktigt bra. Jag har insett att även om jag försöker hålla mig spoilerfri lyckas snappa upp alldeles för många saker ändå. >_<
Och nu har jag sett avsnittet och det första jag la märke till var den jobbiga tjejn som sprang runt och hade befält där. Hon var så jobbig på ett väldigt bekant sätt att jag var tvungen att kolla upp skådisen. Så klart visade hon sig vara samma skådis som spelade Krista i Blade serien så det var inte konstigt att jag fann henne enormt irriterande och jobbig för som vi alla vet så var Krista enormt jobbig och irriterande och det är tydligen hennes typ av karaktärer helt enkelt. Hon hade nog ett par repliker med Shep som faktiskt var ganska bra. Men på det stora hela kände jag för att att strypa henne och sen så började John leka Kirk också, which is just old by now.

Det stör mig faktiskt. För det är inte orginellt. Det känns bara så typiskt författarna som om det måste finnas en karaktär som gör det. Bara för att de får in Rodneys Kirk kommentarer med jämna mellanrum gör det inte okej. Och hur mycket hånglande som de än får in kommer den här serien ändå att framstå som pryd i jämförelse med Farscape.

Det var ett okej avsnitt och visst, eftersom de lät henne leva och jag såg att hon skulle vara med i ett avsnitt till så är det här väl ett avsnitt som kan påverka resten av säsongen också. Men var det bara jag som tyckte att det var lite... Jag vet inte, tunt? Jag gillade ändå Sheppard fram till hans Kirk-moment. Och han lyckades hålla igång avståndet trots bitchen och hennes otroligt tråkiga skådespelande. Men jag saknade resten av teamet. Och jag saknade Sheppard McKay. Jag ser ingen uppenbar slash i den här serien, men jag gillar verkligen Sheppard och McKays kemi mellan varandra.

Så det jag gillade mest med det var nog egentligen slutet. Jag gillar McKays upprördhet över hur orättvist det hela är. Och jag ska nog sätta mig och läsa slash fic snart. Efter att ha gått igenom min "kolla upp trivia om avsnittet"-ritual/vana/grej...

Och skrivit ett längre inlägg för jag har mer att prata om idag! ;p

När jag kom hem tittade jag i brevlådan och hittade ett paket till mig från Discshop. Blev överlycklig och sprang in och upp i köket och öppnade och där låg tredje säsongen av SGA. Min lycka var gjord. Allt blev så mycket bättre efter det. Den otroligt tråkiga dagen jag haft blev plötsligt så mycket mycket bättre! :D
Jag började genast att kolla igenom extramatrialet som var lite tråkigt faktiskt. Men sen så var jag inte så förtjust i andra säsongens heller. Men andra säsongen har ändå mina favorit commentaries på avsnitten. För där har vi David Hewlett och Martin Gero och Martin Wood tillsammans på flera avsnitt. Den här säsongen var det inga skådisar alls. Det är bara författarna och regissörerna och som om det inte var nog så får jag inte ens Martin Gero och Martin Wood tillsammans som är de roligaste (och som jag inte alls läst RPS med vad tror ni om mig... Okej jag skulle så göra det om det fanns något skrivet. XP), så jag är lite besviken. Fast det fanns iaf två avsnitt med dem tillsammans varav ett är McKay & Mrs. Miller och jag kan ha råkat sätta igång det vid tjugo i sex utan att tänka på vad klockan var och jag kan ha råkat glömma bort SG-1 avsnittet. XP Jag får se reprisen på måndag. Men men, jag är ändå lycklig för tredje säsongen är awesome och jag älskade verkligen den. ^^

Nåja, nu ska jag spendera lite tid med att läsa och sen kanske skriva. ;p

"Someone wanna get me some coffee? I'm already feeling a little tired here."

Nej det vill jag inte ha, men ledigt skulle vara trevligt. Jag är så sjukt trött att det inte är klokt. Och det här är bara en kort uppdatering om mitt liv för tillfället för jag är för trött för något allvarligt plus att jag inte har tid.

Heath Ledger dog igår och jag har fortfarande inte riktigt fattat det. Det känns helt jävla overkligt. Och så jävligt sorgligt att det inte är klokt. Jag kan nog inte säga mer. Jag har inte ord för den orättvisa som världen innebär.

Jag har fyra timmar TV att ta ikapp efter idag. Två avsnitt av Supernatural och två SG-1 avsnitt. Ska räkna ut hur mycket tid jag har i morgon.

Jag trodde att jag skulle få lite paus efter att jag blivit klar med svenskan och religionen men nu börjar Soms uppgiften på allvar. Som passande nog handlar om sömnproblem. Jag siktar på att göra en broschyr, om jag kan få word att sammarbeta.

Jag får numera ångest över precis allt jag tänker på och mår i allmänhet skit och vill bara dö. Men jag får min julklapp och förhoppningsvis SGA tre nästa vecka så det kan vara värt att leva för det.

Nu måste jag laga middag så jag hinner äta innan jag ska träna klockan sex. Hur nu det ska gå till med tanke på hur jävla trött jag är. Men jag måste träna.

"That means you don't hate me.."

Jag tror att jag ska prata lite om min morfar nu. Och fokusera på de här bra grejorna med honom.

Vickan träffade på honom och mormor i veckan och tydligen så hade hon förstått vilken otrolig skillnad de båda har på min framtid och vad de hoppas på för något. Mormor har ju sitt överbeskyddande beteende och säger att hon hoppas att jag ska stanna här i närheten. Morfar å andra sidan sa saker i stil med att han hoppas att jag får åka ut och resa mycket och se världen och att jag ska få chansen att göra vad jag vill. Och det är så honom att säga det också, det är ju samma person som försökte introducera mig för engelska redan innan skolan, samma person som säger att man ska ta alla chanser man får oavsett vart de leder än, personen som faktiskt gav mig Norge iden, och samma person som på fullaste allvar faktiskt försökte ordna ett sommarjobb åt mig i Spanien. Han är så oerhört övertygad om att man kan göra och lyckas med allt. Ibland så överdrivet att han framstår naiv och visst han har erfarenheter från en tid där allt var mycket enklare och han bara behövde gå in på Hägglunds och be om ett jobb och blev upplärd där för att sedan få ett jobb på ABB. Så enkelt är det inte nu. Men ändå, han är ett så otroligt bra exempel på spontanitt och att alltid göra som han själv känner är bäst och faktiskt ta vara på chanser, vilket gör att han sett hela Sverige och har varit i USA. Och grejen är att det slog mig att om jag känner att ingen tror på mig så kan jag ju alltid komma tillbaka till morfar. För han tror faktiskt att jag kan lyckas med allt, han tror på mig. Och jag är mer planerande av mig än spontan, men ändå. Han tror faktiskt på helt galna ideer som ingen annan tror på. Och jag kände att jag var tvungen att ta upp det eftersom ingen annan verkar tro på mig och Ell och det börjar bli så negativt det här att jag snart kommer att påverkas av det. Det var faktiskt bara det jag skulle säga. Vilket innebär att nu har jag för ovanlighetens skull skrivit ett kort inlägg. Och nu borde jag verkligen ta tag i skolarbete. XP

"Oh yes, Mr Wizard we’re just going to snap our fingers-"

Nu är jag tillbaka med mina sdynpunkter på SGA! ;p Nu har jag något att säga igen nämligen. Det kändes väldigt bra att sitta i min säng, framför min TV och äta mina popcorn igen. Visst det är grymt att se SGA tillsammans med folk. Men jag saknar mina rutiner ibland. ;p Eller ja, mest popcornen antar jag. ;p

Nåja, dagens avsnitt hade jag sett fram emot sen någon gång i höstas när det visades i USA och jag började höra små rykten om vad det skulle handla om och alla verkade helt galet förtjusta i det. Så jag såg verkligen fram emot det och jag tyckte att det var jättebra. OCh en höjning från de tre första som jag inte varit alltför imponerad av. Men sen så var jag inte imponerad av de två första avsnitten av säsong tre heller och den säsongen älskar jag ju.

Det jag är gladast över är nog att det här avsnittet uppfyllde mina förväntningar. Annars hade jag blivit besviken och upprörd. Och det vill ni inte att jag ska vara. Jag gillade blandningen av humor och allvar i det här avsnittet, vilket kan sägas om i stort sett vartenda SG-1 och SGA avsnitt. Jag har faktiskt lite svårt att säga vad exakt jag gillade med det. Jag bara gjorde det.

Jag gillade upplägget, som ju när jag hörde det första gången lät precis som avsnittet där Jack och träffar på den trevliga blå kristallen som skapar en kopia av honom. Jag är ganska glad att det inte var en rip off av det avsnittet.

Mardrömmar är intressanta (och jag hatar clowner! De tillsammans med foppatofflorna konspirerar för att ta över världen!) och de här var läskiga. Fast Rodneys doesn't actually make much sense. Visst om man har Grace i åtanke så förklarar det hans rädsla där. Men sen vad heter det avsnittet... Echoes. Då verkar han ju hel förtjust i valar och döper en av dem till Sam (vilket ju kan analyseras en hel del nu med informationen från det här avsnittet. Jag måste återkomma till det). Vad jag tänkte komma fram till var nog att han borde väl ha kommit över det vid det här laget? Eller kanske inte. Valar är verkligen ett återkommande tema när det gäller Rodney.

Däremot så gillar jag delarna med Sheppard. Han har seriösa problem när folk kramar honom. Jag satt och läste SGA skämt som några hittat på igår. Och det här avsnittet förklarade verkligen ett av dem: What do you get when you cross John Sheppard and a cactus? I don't know, but he couldn't be any harder to hug. ;p
Sen så är det självklart vilken hans största rädsla är. Så det behöver man inte ens kommentera.

Heightmeyers död... Hum. Gillade henne aldrig så jag sörjer inte så mycket.

Kellers och Ronons mardrömmar var läskigast. Mest för att scenen ur Alien är äcklig och bli begraven levande är inget jag gillar.

Lorne var med i det här avsnittet också! Jag log brett när jag såg skådisens namn. Han är så söt och fin och jag gillar honom och jag borde ha paxat honom eftersom ingen annan verkar ha någon koll på honom. ;p

Nåja, jag vet inte vad mer jag ska säga. Det var väldigt väldigt bra iaf. Och jag ser fram emot ännu nästa vecka eftersom det avsnitt också verkar bra.

Ni kan få läsa ett till skämt jag hittade: An anthropologist, a botanist, and Rodney McKay are about to be executed by a guillotine. The anthropologist goes up first, and the guillotine doesn't work. The anthropologist thinks fast and says, "this is a clear sign that your gods have favoured me," and the executioner agrees and lets her go. The botanist goes up next, and again the guillotine doesn't work. The botanist remembers what the anthropologist said, and says "because the gods have favoured us, your crops will fail if you attempt to execute me again." The executioner agrees, and lets her go, too. Rodney McKay goes up last, puts his head through the guillotine, and before anyone even pulls the cord, he says, "Oh, wait, morons, I think I see your problem – give me five minutes and a wrench."

X''D

Anyway, vill ni ha en analys av Rodney valar och Sam Carter? Jag tänkte vara väldigt objektiv här nu.

Valar är Rodneys största mardröm. Han är besatt av Sam, fast innerst inne vet han ju att hon aldrig skulle välja honom (enda anledningen till varför hon kysser honom i Grace är för att distrahera honom. Med andra ord så är det uppenbart att hans undermedvetna vet att hon aldrig skulle göra det på riktigt). Men jag tror egentligen att Rodneys största kärlek är science, som heter forskning på svenska men det känns inte rätt. Och han vill verkligen tro att han är bäst på det eftersom han är i grund och botten ganska dålig på allt annat, vilket hans undermedvetna också vet och därför kan säga att han är arrogant, petty and bad with people, för det är han ju. Så om ni är väldigt bra på något vill ni väl inte att det ska tas ifrån er? Alltså eftersom Sam är forskare inom precis samma område och dessutom soldat och alltså bra på att vara både modig och klara av sådana situationer på ett helt annat sätt än vad Rodney kan. Gör det henne till en väldigt intimidating person. Så Rodneys största mardröm borde egentligen vara att Sam ska dyka upp och sätta honom på plats, eller ja försöka. Han är jävligt envis så jag tror inte ens att han skulle erkänna det. Men om han då också har en rädsla för valar är det inte då logskt att han döper en val till Sam? Två rädslor kombinerade, och det är så oerhört lätt för honom att kunna säga att det är pga den här crushen han har på Sam. Iof så tror jag inte att han gjorde det medvetet heller. Och för att vara ärlig så tror jag inte alls att SGA författarna tänkte i de här banorna utan de hade nog en helt annan förklaring. Men jag gillar den här analysen. Om ni nu förstår vad jag menar. För det känns som om jag förklarar dåligt och det mesta är i mitt huvud.

Nåja, ni kan få läsa ett till skämt för att lätta upp stämmningen efter den där ganska dystra analysen.

What do you get when you cross John Sheppard and Buffy Summers? Nothing changes – you still have the one girl in all the world who can defeat the vampires.

X'D

Sååå, vad ska jag prata om nu?

Nu visar det sig att Discshop skjutit fram det preliminära release datumet för säsong tre! >_< Jag måste ta livet av mig!

Det ger mig iof mer tid att se klart Tru Calling... Men jag såg fram emot att få min box! Jag vill ha den!

Dumma discshop. Jag borde beställt direkt från Amazon! >_<

Men för att prata om något helt annat. Bland annat Narnia reklamen och National Treasure 2 som jag skulle ha bloggat om igår.

Vi börjar med Narnia. För det första: Varför saknas två filmer? Hästan och hans pojke kom jag ju aldrig in i men borde läsa om för att se om det går bättre den här gången. Och jag gillade verkligen Min Morbror Trollkarlen. Det var ju den första jag läste och den första man ska läsa!
Sen så kommer vi till det faktum att jag känner mig lika skeptisk inför den här filmen som inför den första. Och jag gillade ju den första. Har jag för mig. Jag har inte sett om den sen den gick på bio. Jag kanske har slutat att gilla den. Så jag vet inte. Jag kanske inte vill se den här. Och om jag ska göra det vill jag nästan läsa om boken. Synd bara att jag inte vet hur man får tag på den med rätt omslag för jag vägrar ju att läsa dem med nya omslag. Jag tror att det är en hädelse att ens göra nya omslag till dem.

Anyway, jag såg National Treasure 2 igår. Den var bra. Väldigt bra. Men ibland så var det lite väl "Hey, tror ni verkligen att vi tror att det där kan hända?" och ja, lite väl mycket på samma gång så det vart svårt att verkligen hänga med ibland. Men på det stora hela en riktigt bra film. Det finns värre uppföljare.

Annars så kan jag nämna att Tru Calling är väldigt bra serie. Jag har inte samma "måste se nu"-känsla som med SGA och Farscape. Men när jag väl börjar titta är det svårt att sluta. ;p
Jag har för mig att jag sett ett avsnitt hos Anna dock. Men är inte säker. Minns inte när serien gick på TV. Men jag kan inte minnas alla serier som Anna tvingat mig att se heller. Och jag har svårt att tro att jag skulle känna igen det om jag såg det. XP

Det har gått en timme sen SGA tog slut och jag skriver fortfarande. Jag känner mig så normal som skriver så mycket. XP Mitt liv är ändå inte så händelserikt! >_<

Såg förövrigt massor av heta bilder på Naveen Andrews tidigare i eftermiddag och plötsligt så satt jag och läste Lost slash. Något jag inte gjort på typ ett år. Var ganska trevligt faktiskt. Letade mest sfter Sawyer/Sayid från säsong ett och läst om fics jag kunde utantill. Hur många gånger läste jag om de där ficsen?! O_o Mn men, och nu är en liten del av mig sugen på att se om första säsongen. Eller åtminstone utvalda avsnitt och utvalda scener... Vi får se. Jag kanske kan återuppväcka mitt intresse för den serien. Fast jag tror egentligen inte det. XP För det är stor skillnad mellan första säsongen och hur avsnitten varit i tredje.
Men Naveen är snygg i alla fall. ;p

Jag glömde helt bort att jag tänkte prata lite om en sak jag sms:ade med Q om tidigare idag. Eller ja, det var på eftermiddagen/kvällen det också. ;p

Slash. Och att se slash i en serie. Lost var och är det slashigaste jag någonsin sett. Visst jag läste slash innan jag såg serien och kan ha blivit lite påverkad. Men inte så påverkad. Det är uppenbart att författarna ville göra en serie med bögar som har sex på en öde ö. Men de fick problem med den pryda homofoba delen av det Amerikanska samhället så de kunde inte göra sin QaF meets Gilligans Island (har aldrig sett den serien men ska tydligen handla om samma sak vad jag har förstått). Men alla hintar finns ju fortfarande kvar. Så det är den enklaste serien i världen att slasha. Ja förutom typ QaF då... Men då är det ju canon så det borde inte räknas in. Hur som hellst så ser jag verkligen inte slash i SGA. Det går inte. Jag kan läsa det och i alla fics så är det helt naturligt att de är bisexuella eller galna börgar som lever för att suga kuk (ni har ingen aning om hur många fics jag läst som går ut på just det). Men i serien ser jag inget sånt. Doppelganger ska tydligen vara jätte slashig, men jag tror inte att jag ser den på samma sätt. För de är alldeles för uppenbart straighta i SGA. Eller så spelar de riktigt bra. Men det här hjälper iof att hålla isär serierna. När jag såg Lost var jag ju flera gånger övertygad om att en fic jag läst självklart hade hänt i serien. Sen så slog det mig att nää, det var en berättelse. Så när, kan inte riktigt se slash i SGA som serie. Men jag avgudar ändå all fic eftersom det är den underbaraste fandomen ever. ;p

Borde jag avrunda nu kanske? Jag kan inte komma på vad mer jag ska säga nu när jag försöker att inte klaga. För det är fredag och SGA var bra och jag har fått popcorn och allt känns ganska bra. Förutom delen med att jag inte får min box nästa vecka. Men jag ska nog klara mig. Nu har jag lust att skriva något...

"All clear? You could have shot me!"

I have things that I'm supposed to be doing right now that I'm not doing.

Orka! Orka! Orka! Jag borde ta hand om tio tusen saker samtidigt men jag orkar inte. Mitt huvud är less på att hålla koll på fem miljoner saker på samma gång och samtidigt göra en massa saker. Jag orkar inte med det här tempot längre och allt är bara en jävla röra. Jag försöker verkligen fokusera på skolan men det går åt skogen för det känns helt jävla meningslöst eftersom jag ändå kommer att få värdelösa betyg och vad är då meningen med det hela? Och varför är det aldrig aldrig någon som förstår mig när jag är missnöjd med ett VG? Det är väl för fan självklart att man är missmnöjd med ett VG, ni är väl missnöjda om ni kommer på andra plats i en tävling eller hur?

Och varför måste det vara så jävla kallt för? Och varför är det aldrig någon som kan förstå mig då heller? Varför måste alla bete sig som om jag är konstig som KONSTANT fryser? Det är för fan inte som om jag bestämt mig för att frysa. Jag bara gör det. Hela jävla tiden.

Och varför regnar det? Varför regnar det och är jättehalt? Varför halkar man om man står blickstilla? Varför heter det blickstilla?

Varför är det inte sommar?

Varför fortsättr mina föräldrar att säga att jag måste söka till högskola till hösten så att jag har en backup plan? Självklart vill jag ha en backup plan. Mitt liv har alltid bestått av planer. Men just nu har jag bara en halv plan som alla verkar tro ändå inte kommer att gå att genomföra. Så hur ska jag då kunna komma på en backup plan? Visst jag söker gärna in någonstans och tackar nej om det behövs. Men vad ska jag söka? Vad? Det finns inget jag vill göra. Absolut ingenting! Om jag kunde tjäna pengar på att sitta hemma och läsa fanfics och se på DVD-boxar skulle jag kunna tänka mig det. Men annars så kan jag inte komma på något. Vilket ju effektivt stoppar alla tankar på backup planer.

Sen så hade jag en dröm i natt där det var maj/juni och jag var antingen hemma hos Ell eller så var hon här, jag minns bara att hon var med i drömmen. Hur som helst så slog det mig plötsligt i drömmen att jag inte hade någon balklänning och jag började svära. Sen berättade Vickan idag att hon fixat en klänning. Så jag borde nog börja jobba på det. Gud, vad jobbigt! Jag längtar tills allt är över. Eller ja, jag längtar nog till balen också. Men jag vet inte om jag kommer att gilla hysterin innan. Jag vill nog flytta ut till stugan efter det.

Annars så funderar jag på om jag skulle ta och söka sommarjobb på fabriken. Det är ju bättre än inget och jag har ju inte hört något från Sibylla så... Men jag ska nog springa runt och lämmna ut CV:s på lördag kanske. Sen så får vi väl se. Jag vill inte jobba på fabriken, men som sagt var det är bättre än inget. Fast jag är tveksam till hur bra man tjänar där.

Jag räknade böckerna i min bokhylla som jag inte läst. Det är bara tjugo stycken. Om jag tog mig tid så borde jag ju kunna arbeta mig igenom dem. Iof så är tre av dem jävligt tjocka. Men om jag börjar med de som inte är så tjocka borde det ju gå. Det är en massa chic-lit. Och två förmodligen jättedjupa böcker som jag är lite tveksam till. Plus tre böcker i en serie. Jag borde sälja böckerna som ligger undanstoppade i min garderob och en del av de som är hemma hos mormor och morfar. Jag borde sälja prydnadsdrakarna på blocket. Jag hade tänkt ta typ 5 kronor (jag vill bara bli av med dem) eller nåt och 40 för frakten eftersom det är det som är dyrt.

Föresten Chriss, ville du ha mina Lost boxar?

På tal om Lost så vill jag bara nämna att jag älskar Farscape och att det är en helt sjukt serie som blandar komedi med djupaste allvar och det är helt underbart faktiskt. För de gör det på ett så fantastiskt sätt och de måste ha haft så skoj att spela in den där serien. Och seriöst, vem vill inte spela in en sci-fi serie i Australien? Tillskillnad mot en sci-fi serie i Kanada liksom. ;p
Och John och Aeryn är ett av mina absoluta favoritpar och varför måste de fucka upp sitt förhållande hela tiden? Det gick så bra och sen så bara krascahde det igen! Gud! De måste skärpa sig och inse att de är som gjorde för varandra och sluta fitta sig mot varandra.
Annars så är Crichton förmodligen en av de bättre karaktärerna jag sett. Seriöst alltså. Han är helt galen ibland, vilket ju krävs för att kunna klara sig i den situation han hammnat i. Men ändå! Han är otroligt speciell. Fast jag gillar honom bäst in charge, han borde vara det oftare. Trots att ingen någonsin lyssnar på honom när han är det. Eftersom han är en galen människa och hans planer oftast är totalt insane och har noll chans att lyckas. Han ensam klår hela SGA teamet i korkade planer.

Nåja. Jag vill ha min SGA box snart! Jag vill verkligen verkligen ha den! Jag behöver mer SGA, speciellt eftersom jag inte ser något nu eftersom jag ser Farscape och Tru Calling. Vilket påminner mig om att jag inte sett Tru sen i lördags. Farscape tog över... Inte förvånad över det. Varför kan inte folk se den serien så att jag har någon att prata med? Jag försöker göra mitt bästa och inte skriva ned vad vartenda avsnitt handlar om eftersom jag inte vill spoilra men det är jobbigt. XP

Förövrigt så är nog popcorn ett av de viktigaste födoämnena. Säger min hjärna som ju självklart är bäst på att veta vad jag ska äta. Jag har ju bara inte ätit lunch sen jag gick i femman. Jag tror att jag vet varför min kropp hatar mig. XP

Min hylla med DVD-er ser väldigt bra ut.

Jag vill se ADB igen. XP

Jag måste få tid att se Pin någon dag. Och Die Hard 4...

Jag och pappa tänkte se National Treasure 2 idag men vi hann inte. >_<

Jag har nu suttit och skrivit det här i, ungefär 30, 35, 40 minuter ungefär. Ingen riktig koll. Men jag skulle egentligen pluggat geografi och det här skulle bara vara en kort uppdatering. Varför är jag oförmögen att skriva korta blogginlägg? Jag tror att jag under en vecka bara ska skriva blogginlägg på 100 ord bara för att visa att jag kan. Eller nej det tänker jag int göra. Men jag tycker att jag är ett geni som slutat att skriva i Word och skriver i anteckningar i stället för då vet jag inte exakt hur långt jag skriver. Men men, borde avrunda och göra geografi. Eller se Tru. Jag har en paus från Farscape idag nämligen. Jag hinner göra geografi i morgon om jag vaknar i tid trots att jag börjar tolv. Sen ska jag bara ned en snabbsväng på stan efter att jag slutar, tjugo över ett. Och sen så har jag hela kvällen i morgon också. Jag kan se Tru nu.

"I'm mortally alergic to citrus"

Såå, jag skulle kunna prata om ångest här. Som är my default setting right now. Men nu ska vi försöka att inte vara så ångestiga. Woho för mina kunskaper i att böja det svenska språket efter min vilja. XP

Så i stället ska jag prata om SG-1 och Mango. Eller ja, mest om SG-1 antar jag eftersom jag bar tänkte nämna att mango är helt sjukt gott och att jag älskar min mammas matlagning. Nåväl, on to SG-1 i stället.

Jag har missat för mycket av andra säsongen trots att jag hade tänkt titta. Det är väldigt enrverande. Men jag har fått se The Tok'ra avsnitten nu vilket var några av de viktigaste. Nu vet jag vem Martouf är (han var ful och ganska tråkig) och fick se mer av Jakob. Varför dör han?! Det är så dåligt ju! Jag gillar verkligen hans karaktär. Men det är tur att han dör så pass sent. Jag minns inte ens när. Men är det säsong åtta eller nio? åtta är det nog. Men då är det en hel del kvar så man får helt enkelt ta vara på avsnitten då han är med. För jag gillar honom. Och Bra'tac. Jag gillar dem tillsammans på ett icke slashigt sätt.

Och nu har jag fått fjärde säsongen av Farscape! Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag titta? Kommer jag att kunna slita mig från det så att jag hinner se ett avsnitt av Tru som ju ska vara min rutin? Kommer jag att minnas vad som hände sist? Kommer det visa sig att avsnittet är jättesorgligt så att jag måste se ett till? Risken finns ju. Borde jag göra skolarbete? Har jag redan frågat det? Svamlar jag? Gud jag måste se ett avsnitt!

"Should I just repeat everything I just said?"

I have written pointless plotless gayporn today. Och är uppe i part tio av missing (sex)scenes from Kehlan and Avérans (sex)life. Iof så är part 5 och 7 inte färdiga och jag vet int om jag kan skriva klart dem eftersom jag aldrig läser igenom dem efter att jag skirivit dem. XP Och jag hade tänkt skriva klart dem idag också. Men jag är lat och tycker att jag skrivit tillräckligt. Sen hamnade jag på märkliga sidospår när jag letade sidor på internet om eh... Ja, det som jag skulle skriva om. Internet är fyllt av udda saker. Förövrigt så hittade jag en lista på stater i USA där homosexualitet är straffbart. Jag räknade till 21 stater där man inte får ha bögsex. Helt sjukt!

Tror att min mage går i rätt riktning. Eller så har jag bara vant mig vid smärtan. Måste nog ändå stanna hemma i morgon och göra den dumma engelska uppgiften. Jävla skit. Jag har haft en vecka och jag har inte gjort ett dugg bara för att det är en värdelös uppgift som är omöjlig att klara av! Jag vet inte vad jag ska ta mig till! >_<

Jag är sugen på choklad. Jag tror att jag ska göra popcorn till Rocky. Typiskt exempel på babblande från min sida. Men vi har ingen choklad och popcorn är bättre. Tills jag trillar in i popcorn beroendet igen. Väldigt lätt hänt. Händer väldigt ofta dessutom.

Jag vill se National Treasure. Får lov att fixa det så fort jag är pigg och blindtarmen inte hotar att explodera eller nåt. XP

Jag måste försöka hinna s fler Tru Calling avsnitt. Jag fattar inte hur jag ska få tid för allt tittande. Jag får Farscape snart av bror och då är det en säsong och sen miniserien också. Det preliminära release datumet för SGA 3 är 18 januari vilket är fredag så då får jag den boxen nästa vecka. Innan dess skulle jag ju ha sett både Farscape och Tru men det känns om den planeringen kanske var lite överoptimistisk. Gud vad jag längtar till sportlovet!

Jag ska se Pin också någon dag. Blond ung David Hewlett. ;p

Det känns som om det var en evighet sen jag pratade om antingen SGA eller SG-1. På fredag ska jag prata om avsnittet. Som jag sett fram emot sen det visades i USA i höstas och jag fick reda på vad det handlade om. XP Det verkar mycket mycket bra. Plus att Q säger att det är mycket ycket bra. Hon har redan sett det. Vilket jag tycker är mycket ondskefullt. Men annars är hon en bra person som MMS:ade jättefin bild på Rodney i fredags som jag la som skärmsläckare och sen låg och tittade på lite nu och då under allt väntande jag hade för mig i fredags. XP

Jag borde göra ett nytt tema på min mobil. XP

Jag undrar om det är lättare att fixa layouten på wordpress. För jag fattar verkligen ingenting av Bloggers. >_< Jag gillar inte blogger. Jag ska nog ta och flytta och se om det blir bättre ett av mina mål här i livet är ju att hitta en blogg som faktiskt fungerar och sammarbetar med mig. XP

På tal om mål ger arbetsförmedlingens hemsida mig ångest. Plus att jag gjorde deras test och tyckte ändå inte att det fanns något jobb som lät bra. Jag är dömd att vara arbetslös resten av mitt liv! >_<

Nu slog det mig att jag tror att jag glömde nämna en sak igår. Colin Firth var på Parkinson igår berättade pappa när det hade gått 15 minuter av programmet så jag missade honom nästan helt ju. Men men. Det slutade kvart i nio. Och jag hade tvåan på hela tiden och efter Parkinson började en Kanadensisk kortfilm på en kvart. Som var helt skruvad och korkad. Men det som fick mig att titta på den och inte slå över till sexan (det faktum att det var Fear Factor på sexan kan också ha varit en liten bidragande orsak) var väl att helt plötsligt dök Amanda Tapping upp, plus att typen som spelar rysk militär i ganska många SG-1 avsnitt var med. Väldigt märklig grej hur som helst.

sefmsd - Jag kom inte på vad mer jag skulle kunna säga. Jag har 33 fanfics på min att läsa lista. Ej inräknat två Lost fics jag hittat som jag överväger att läsa trots att det är ja, Lost. och en hel drös med fic jag sparat i en annan lista men som jag inte tror att jag kommer att läsa.

Men på tal om Lost. Det börjar 31 januari i USA iaf. Skulle börja i februari men blev flyttat tidigare. Plus att jag tror tanken var 16 avsnitt i de kommande säsongerna. Men att de bara spelat in åtta avsnitt nu och strejken visst påverkar dem. Om jag minns rätt. Jag minns inte hur jag hammnade på Lostpedia ifrån första början. Men jag fundrade. Eftersom jag ändå inte ska se serien borde det väl var helt okej att läsa spoilers och läsa om vad avsnitten handlar om i allmänhet. XP

Canal+ verkar överhuvudtaget inte ha Heroes längre vilket är skumt. O_o Och jag menar verkligen att de inte har den för de har flera serier i sin lista som de faktiskt inte visar för tillfället. Väldigt märkligt.

Eh, oj. Nu är hon visst tio i... Har ändå inget mer att svamla om. Rocky sen sova kanske. Eller lyssna klart på podfic som jag aldrig lyssnade klart på i bussen kanske. Jag är dålig. Fast det är inget batteri i MP3:n... Eh, läsa kanske vore en ide. Jag har ju bara två böcker som är påbörjade. XP Så bra... Justja, leta rätt på citat, popcorn och sen Rocky.

Jag vill se SGA... Nej ska se Rocky.

Uppdatering:
Upptäckte nu att Rocky börjar tio. Vilket jag tydligen hade glömt. XP
Nåja, jag borde ändå prioritera Tru före SGA. Pus att jag kommer inte ha valt ett avsnitt jag vill se förens typ halv eller nåt. XP
Men jag har verkligen en enorm lust att se SGA. Det här är varför jag aldrig lyckas göra klart saker. Jag drabbas av SGA behov med jämna mellanrum. Eller ojämna kanske. XP Nåja, jag löser det nog.

"What else could I possibly be talking about?"

Jag har uppdaterat Listan! ;p
Jag är så duktig.

Jag underar på att flytta bloggen hit. Den verkar påminna lite om blogger. Plus att den har en trevlig import funktion så jag kan flytta över alla blogginlägg dit. ;p Men vi får se. Blogger kanske börjar skärpa sig. Nu var jag väldigt optimistisk. Inte likt mig. Sorry.

Annars så åt jag för första gången idag. Precis ett dygn efter att jag hade ätit senast. Var helt underbart. Annars så är det ett dödläge tror jag. Antingen blir det bättre och det är bara bra. Eller så blir det sämre och då är det blindtarmen. Vi får tydligen se hur det blir nu.

"This isn’t fair"

Det enda som är jobbigare än dagar som suger. Är dagar som suger och inte tar slut. Och rent tekniskt sett så började den här tre på natten till torsdag då jag väcktes ur en SGA dröm (jag tyvärr inte minns :/) av att min mage gjorde så jävligt ont. Och det var inte samma värk som mensvärk heller, plus att jag kände mig illamående så jag tog mig till toaletten och försökte hålla tillbaka det. Bara för att inte spy när jag väl kom fram. Detta upprepades två gånger till, klockan fyra och tjugo över fyra. Morgonen vägrade helt enkelt att komma. Det gick inte över på hela dagen, men jag hann en del skolarbet och behövde ändå inte gå till skolan så det var lugnt.

Sen kom idag (tekniskt sett igår fredag) och idag sög mest. Eller inte i början, för även om jag fortfarande hade ont låg jag och läste fanfics ett tag och det var riktigt mysigt. Men sen vid tolv åt jag och ett var jag på värdcentralen. Jag kom hem från sjukhuset efter åtta, fick vara hemma två timmar utan mat, men fick iaf se SGA. Men jag hade liksom planerat och hade popcorn och choklad som jag inte får äta förens nästa vecka nu. >_< Sen tillbaka till sjukhuset och ta prover men behövde bara stanna en timme då. Fick sen välja mellan att stanna en natt med dropp, eller åka hem. Valde att åka hem efter litet sammanbrott pga oerhörd hunger. Och nu är det en hel massa ifall det händer eller ifall det inte händer och jag orkar inte ta upp det. Allt ni behöver veta är att de försöker utesluta blindtarmsinflammation vilket jag är livrädd för att jag har för jag orkar verkligen inte gå igenom en till operation! Jag kan inte göra det!

Det jag egentligen tycker är sämst med det här är att jag i torsdags fick sms från Vickan som undrade om jag ville ha filmkväll med henne, hennes syster och Johanna och vi brukar alltid ha såna problem att planera dessa att jag inte vill missa det. Men det kommer jag ju med största sannolikhet göra nu. >_< Jag hatar min kropp och jag hatar den här jävla världen som verkar älska att jävlas med mig! Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Jag är så otroligt less på att alltid motarbetas av något. OCh jag är sjukt less på att min kropp sviker mig hela tiden! Jag vill inte ha en till operation!

Nu är jag hungrig och trött och borde sova. Men vad är meningen liksom? Jag får inte äta i morgon. Jag får helst inte äta förens de med största sannolikhet vet vad jag har och det är helt omöjligt att veta. Just nu så har jag symtom för två olika diagnoser men ingen går att bekräfta. Så vad fan är meningen med att sova om jag ändå måste vakna upp till det? Eller den stora frågan är väl vad det är för mening med att vakna?

"I think I scored zero on it once."

Ångest är ju underbart eller hur. >_< Fast jag vet inte om det är så mycket ångest som indifference jag känner just nu.

Jag har försökt ta ikapp allt på min bevakningslista på LJ. Hälften av alla fics har lagts på min "att läsa"-lista men en del har jag läst redan. Men det är inte roligt att läsa fanfics när jag gör det för att jag inte vill komma efter.

Och jag borde egentligen ha gjort skolarbete idag eller något av allt annat jag BORDE göra men jag lyckades inte motivera mig själv. Jag orkar helt enkelt inte och som om det inte var nog så kändes det mest som om jag gick runt och saknade Chriss och Ell och hade svårt att ställa om mig till att umgås med mina klasskamrater igen.

Sen när jag kom hem upptäckte jag att videons alla inställningar försvunnit eftersom pappa tydligen ordnade ett trevligt strömavbrott genom att slå på en strömförande sladd (som han trodde var avstängd) med en skruvmejsel. Så det gick inte att ställa in eller spela in överhuvudtaget och klockan var tre minuter i sex och vi skulle äta. Så jag missade SG-1 och min sovmorgon i morgon är inte tillräckligt lång för att jag ska kunna se reprisen och alltså kommer jag ändå att missa ett avsnitt och sen så kommer jag att missa Angel i morgon också.

Jag är trött och less och har egentligen ingen ork för att faktiskt ta mig samman och ta tag i allt jag borde ta tag i just nu och jag har liksom gett upp eftersom jag bara kommer att få g i alla urser det här året och det är ju liksom det ultimata beviset på hur jävligt dåligt det har gått i gymnasiet och hur dålig jag egentligen är och jag inte borde ha så höga krav och drömmar eftersom jag ändå inte kan uppfylla dem. Eller ja, det hade väl gällt om jag faktiskt hade drömmar. För det har jag verkligen inte. Och jag har mina föräldrar som säger att jag ska söka kurser till nästa år eftersom det är lättare att tacka nej än att stå där och ha ingenting. Men vad fan ska jag söka till? Jag kommer ändå inte att komma in med de här poängen så det är ju fan inte värt det.


Jag ska skriva in en hel massa grejs på datorn som jag egentligen inte är nöjd med och jag ska skriva klart en massa som jag inte heller är nöjd med och jag fattar verkligen inte varför jag fortsätter när inget jag gör ändå blir bra.

Jag får iaf chansen att korrektur läsa mitt reportage igen och hon hade några åsikter om början som jag borde fixa. Men jag kanske kan rädda det från ett dåligt betyg iaf.

Jag orkar inte komma på vad mer som är så fel att jag måste klaga på det. Det är säkert alldeles för mycket. Fan jag borde verkligen göra skolarbete. >_<

Jag borde ju kunna hålla ut i en termin men fan det är alldeles för mycket att göra och jag hade bara en lektion idag och bara på den så fick vi reda på vilket galet schema vi har egentligen för den kursen! >_<

Nej jag ska sluta klaga nu.