Nano Day 2

Det är andra dagen och min självkontroll sviker mig redan! >__<. Varför valde jag att skriva en berättelse där de är tvugna att åka från planet till planet om inget ska hända på rymdskeppet?! Och varför valde jag fel genre? Jag gillar inte teknik och fysik och det spelar ingen roll att jag kan ta flashiga meningar och sätta ihop till något nytt för rösten i mitt huvud älskar att veta saker och måste veta allt så om jag ser en mening eller ett ord jag inte förstår måste jag slå upp den genast och kolla upp det! Och jag kan inte slösa tid på det (Näää, du slösar ju tid på att sitta och läsa fanfics i stället. Dafs. anm. Du! Du är ond! Lämna mig ifred! Trams anm.)! Bara onödigt jobbigt... Däremot så fick jag mina föräldrar att köpa jättestor engelska ordlista. Jag blev löjligt lycklig över den. Min faschination över ord är lite udda. Jag brukar kunna ta upp ordlistor och slå upp ord bara för att när jag får tråkigt och nu har jag en enorm ordlista på engelska! ^^

Vad kan jag mer säga... Hum... Jag har nog inget vettigt att säga just nu. Senare så ska jag prata om SGA eftersom det var ett tag sen nu... Efter det otroligt långa inlägget om SG-1 förtjänar egentligen SGA ett två sidor långt inlägg... Jag får tänka på det.

Två korta uttdrag (citat snarare) ur nano berättelsen kan jag bjuda på eftersom jag vill klaga på min inspiration.

"You would think that after last month with the snakes I would have learnt not to accept jobs involving animals."


"- What happened to that wall by the way? she said and pointed at the wall behind Cassian. Where there was a hole with cables sticking out of it.
- Snakes, he answered.
- Oh, you are sure you have gotten them all out right? she asked a bit uncertain. She really didn’t want to meet metal eating snakes.
-Positive, he said going for reassuring but Jenn wasn’t sure she believed him."

Och efter att ha skrivit det där så är jag nu livrädd för rymdskeppet jag själv skapat eftersom jag inte har någon aning om det finns ormar i det eller ej. >_<