“My analysis was enough. Thank you.”

Och änu en gång har min morfar dykt upp och gjort saker. Han är galen. Och gick helt klart i pensin för tidigt eftersom han numera är tvungen att koncentrera sig på sina barnbarns liv. XP Inte för att jag inte gillar honom eller finner honom otroligt roande ibland. Speciellt när han kan bli galet engagerad. Hur som hellst så tog han sig friheten att ringa ned till arbetsförmedlingen och förhörde sig på bra tips för att söka jobb så att jag skulle kunna få ett jobb. Han är väldigt snäll. ;p Fast han var lite orolig för att jag skulle bli sur för att han inte frågat mig först. Men det är bara när folk gör saker bakom min rygg som påverkar mig direkt som jag dödar dem och sen ignorerar resten av livet. XP

Jag måste nog försöka komma mig för att berätta om mina planer för hösten dessutom. Men samtidigt så känns det så otroligt svårt att göra innan det är fixat. Det kommer att vara omöjligt att fixa allt utan att berätta för alla men gud! Jag orkar inte med negativa kommentarer jag brottas med dem som mitt huvud kastar ur sig dagligen. Jag klarar inte med alla andras också! Eller om Ell skulle dyka upp och vara ngativ skulle det nog gå för då säger jag bara något i stil med "ryck upp dig och sluta bete dig som mig". Väldigt enkelt.
Suck. Jag kan inte göra det. Men jag borde. De kommer att få reda på det förr eller senare (men eftersom Ell inte kommer hit den här våren så kan de inte ställa frågan "vad ska du göra i höst" til henne och därför borde det hålla sig lugnt ett litet tag till). >_<
Varför har jg alltid såna problem med att prata och berätta saker för mina föräldrar? Det här är ju inte precis ett nytt fenomen. Snarare något som pågått sen... Jag började prata typ.

Nåja, jag måste tänka och... Sköta skolarbete. Varför måste man hela tiden göra olika saker samtidigt? Och jag måste skriva på script. XP