"Oh, thank you. Thanks for the encouragement. Way to help out."

Jag tror att jag kommit förbi det apatiska (åtminstone tillfälligt) nu gråter jag i stället. >_< Seriöst det här är som nian som var en emotionell berg och dalbana med konstant ångest. Idag när jag kom hem från skolan, vilket var bara några minuter sen var jag så sjukt hungrig att jag trodde att jag skulle dö, det kändes som när jag inte fick äta på hela dagen och sen fick reda på att jag fortfarande inte skulle få äta eftersom det fanns en risk att jag skulle bli tvungen att få blindtarmen bortopererad. Så jobbigt hungrig var jag. Vilket jag aldrig är när jag kommer hem från skolan! Visst jag kan vara lite så där små sugen (jag har ju förmodligen inte ätit någon lunch så det är logiskt) men det brukar räcka med en banan eller sätta sig vid datorn och glömma bort det tills jag får middag. Men det var verkligen förjävligt idag! Och jag kunde för mitt liv inte komma på något att äta och allt bara blev värre tills jag började gråta och var stressad och upprörd tills jag fick tag på mat och kunde sätta mig ner och försöka hämta mig. Vilket jag lyckades med. Relativt snabbt inte som igår kväll. >_<

Jag la mig tio igår för att somna då eftersom jag skulle upp tidigt idag. Så ligger jag där och kastar mig fram och tillbaka i sängen och försöker sluta tänka så att jag kan börja somna (in). När jag plötsligt drabbas av sjuk ångest attack som får mig att börja gråta som fan och sen är inkapabel att ens tänka på något annat än jävligt negativa saker i 40 minuter. Och när jag hämtat mig från gråtandet var jag ju tvungen att hämta mig från allt annat och lugna ned mig så jag somnade nog inte förens efter elva ändå. Men det var verkligen jobbigt, för jag kunde verkligen inte sluta gråta och inte sluta att tänka heller för den delen så det blev bara värre och värre. :/ Men jag tror att jag för tillfället lyckats att tränga undan allt det där igen och kan fungera som en vettig människa. Hoppas jag iaf. Jag längtar tills jag åker till Stockholm. Jag behöver verkligen komma bort från det här nu på en gång innan jag får ett nervsammanbrott inför folk. Vilket jag hatar eftersom jag inte tycker om att gråta inför människor. >_<

Nu ska jag försöka övertala mig själv att gå på en promenad trots att jag fryser innomhus och kommer att frysa ännu mer om jag går ut. Men gör jag inte det kommer jag att bli rastlös och galen i kväll i stället. Plus att jag vill ut medans det fortfarande är ljust ute.