"This isn’t fair"

Det enda som är jobbigare än dagar som suger. Är dagar som suger och inte tar slut. Och rent tekniskt sett så började den här tre på natten till torsdag då jag väcktes ur en SGA dröm (jag tyvärr inte minns :/) av att min mage gjorde så jävligt ont. Och det var inte samma värk som mensvärk heller, plus att jag kände mig illamående så jag tog mig till toaletten och försökte hålla tillbaka det. Bara för att inte spy när jag väl kom fram. Detta upprepades två gånger till, klockan fyra och tjugo över fyra. Morgonen vägrade helt enkelt att komma. Det gick inte över på hela dagen, men jag hann en del skolarbet och behövde ändå inte gå till skolan så det var lugnt.

Sen kom idag (tekniskt sett igår fredag) och idag sög mest. Eller inte i början, för även om jag fortfarande hade ont låg jag och läste fanfics ett tag och det var riktigt mysigt. Men sen vid tolv åt jag och ett var jag på värdcentralen. Jag kom hem från sjukhuset efter åtta, fick vara hemma två timmar utan mat, men fick iaf se SGA. Men jag hade liksom planerat och hade popcorn och choklad som jag inte får äta förens nästa vecka nu. >_< Sen tillbaka till sjukhuset och ta prover men behövde bara stanna en timme då. Fick sen välja mellan att stanna en natt med dropp, eller åka hem. Valde att åka hem efter litet sammanbrott pga oerhörd hunger. Och nu är det en hel massa ifall det händer eller ifall det inte händer och jag orkar inte ta upp det. Allt ni behöver veta är att de försöker utesluta blindtarmsinflammation vilket jag är livrädd för att jag har för jag orkar verkligen inte gå igenom en till operation! Jag kan inte göra det!

Det jag egentligen tycker är sämst med det här är att jag i torsdags fick sms från Vickan som undrade om jag ville ha filmkväll med henne, hennes syster och Johanna och vi brukar alltid ha såna problem att planera dessa att jag inte vill missa det. Men det kommer jag ju med största sannolikhet göra nu. >_< Jag hatar min kropp och jag hatar den här jävla världen som verkar älska att jävlas med mig! Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Jag är så otroligt less på att alltid motarbetas av något. OCh jag är sjukt less på att min kropp sviker mig hela tiden! Jag vill inte ha en till operation!

Nu är jag hungrig och trött och borde sova. Men vad är meningen liksom? Jag får inte äta i morgon. Jag får helst inte äta förens de med största sannolikhet vet vad jag har och det är helt omöjligt att veta. Just nu så har jag symtom för två olika diagnoser men ingen går att bekräfta. Så vad fan är meningen med att sova om jag ändå måste vakna upp till det? Eller den stora frågan är väl vad det är för mening med att vakna?