"I'm dead. But I'm here"

ÅH GUD! ÅH GUD!! LOST!! Gud! I'm in love all over again! Shit! Jag älskade det här avsnittet! Seriöst, jag hade läst recensioner som hyllade det, men inget hade kunnat förbereda mig på det här. Jag vart kär i stort sett från början. Hurley var verkligen helt fantastisk i det här avsnittet. Helt jävla amazing! Hans karaktär är och förblir den enda som jag alltid älskat, och nu mer än tidigare. Gud! Och att han ville göra kanonkula och Bernard som sa att han skulle göra det. OCh åååh...

Och sen när han fick reda på att Charlie dött... Jag håller med hon som sa att för första gången sen Boone dog så fick man verkligen se allas reaktioner på det. Hurleys bästa kompis dog. Det är så... Och Sawyer, Sawyer som vill få honom att prata för Sawyer kan vara omtänksam och han har nog lite respekt för just Hurley också. Och Sawyer var fantastisk i det här avsnittet, jag satt och skrek ut att jag älskar honom igen för att han äntligen ÄNTLIGEN är sig själv och säger att han gör det han alltid gör, överlever. Fan den mannen verkar äntligen vara på rätt spår! Kate och Jack har ett moment där i regnet och pratar om Charlie och fick mig att vilja se pilotavsnittet igen.

Hurley och Charlies konversation var helt underbar. Jag älskar dem. Och Charlie! Charlie!!! Han var så snygg och så underbar och så Charlie! Jag älskar honom jag saknar honom!

Faktum är att jag älskar alla karaktärerna igen! Fan de bara dök upp där i rutan och förförde mig igen! Hur lyckades de?! Visst Locke gillade jag nog i tredje säsongen om jag inte minns fel. Men jag gillade honom nu. OCh jag gillade Jack, i lagom mängd. Jag gillade flash forward Jack, även fast han då inte förstått att de måste tillbaka. Men han hade inte skägg! Och Hurley säger vad alla sagt sen säsongsfinalen "you would look wierd in a beard" För det är vad han gör! Men nu var han ren och fin och såg fräsch ut! ungefär som i den hemska reklamen som förföljt och skrämt mig ett tag nu... (mest för att jag såg den precis efter att ha hittat en reklam i en tidning med Josh Holloway).

Jag känner mig så överväldigad... Jag skulle inte ens se den här säsongen. Jag hatade tredje säsongen och första avsnittet av fjärde bara drog iväg med mig och var amazing. Jag förstår det inte. Det är helt, jag vet inte. Vi får nya frågor med det här avsnittet, men jag klagar inte ens på det. För de verkade bara trassla in sig i de gammla och nu får de nya fräscha frågor som de kan jobba med i stället. OCh allt känns nytt och bra och jag vet inte. Galet? Det är jag vet inte! Jag saknar ord! Fan vad jag blev pigg och vet inte vart jag ska ta vägen nu.

Visst det är farligt att bli så här upprymd, det kan vända nästa vecka och bli dåligt igen. Men jag tänker inte ens tänka på det. För just nu är jag så oerhört lycklig! :D

Desmond gör dessutom en alltid lycklig eftersom han inte vet hur man stänger en skjorta ordentligt. Jag älskar honom! ;p

Sayid hade inte så mycket kände jag... Men han såg snygg ut. :p

Och jag vet inte vad mer jag ska säga... För fan! Jag kommer inte att kunna leva utan den här serien nu alltså. Jag kommer att bli besatt och varje onsdag kommer jag att sitta framför TV:n och vara galen och skrika saker och göra konstiga ljud. Saker som bara varit reserverade för SGA tidigare. Men nu har det största hotet mot min kärlek kommit tillbaka och jag är lycklig. Och just nu har jag fan förtjänat att få vara lycklig. För jag har saknat att vara lycklig över Lost.