"Using power, using power, using power."

Jag är så stressad (vilket innebär konstant huvudvärk. Och jag kan inte hålla på och gå hem från lektioner varje dag!). Jag är så sjukt stressad att jag inte vet vad jag ska ta mig till med mig själv. Allt snurrar bara runt i mitt huvud och jag har ingen chans att hänga med. Vilket innebär att jag inte har koll på något eftersom jag behöver stanna upp och tänka igenom saker och jag vet inte längre vad jag ska prioritera eller vad jag ska göra. Jag fattar inte att det är en och en halv vecka till lov för det märks inte! Jag har så jävligt mycket att tänka på att jag håller på att dö. Bara idag måste jag hinna laga middag till innan fyra så att jag hinner äta innan jag ska gå iväg till sjukgymnast om mina fötter, vilket jag inte ser fram emot men det var mammas ide. Jag ringde honom igår om det och han verkar inte prata överhuvudtaget, jag var tvungen att dra orden ur honom. Så vi får väl se hur det går där. Sen så måste jag hem och se om pappa fått videon att fungera så att jag kan spela in SG-1 eftersom jag ska träna klockan sex. Efter det har jag en och en halv timme på mig att ta reda på information till geografi uppgiften så att jag kan skriva den i morgon på lektionen eftersom jag inte kan göra som i tisdags och gå hem. För vi har ju en till lektion efter den. Som är svenska, och vi ska börja förberedas inför nationella i b kursen som vi ska göra någon gång i november och som jag inte ser fram emot för det verkar jättesvårt och jobbigt och hemskt. Sen så är det något jag måste göra i morgon eftermiddag men jag vet inte vad vilket är jätte jobbigt för det gör mig ännu mer stressad. Fredag får jag nog ta det lugnt, men till helgen måste jag verkligen ta hand om mitt rum för det ser hemskt ut och jag måste egentligen sätta mig och försöka göra något av högskoleproven på nätet för det är en vecka tills jag ska göra det och jag har sån ångest!

Jag måste dessutom komma på ett till reportage för det räcker ju inte med det jag och Stephanie ska göra tillsammans om bio. Det var det jag skulle göra i morgon ja! Gå på bio! Men jag måste anpassa filmvalet efter Stephanie så det blir inte Stardust. >_< Plus att jag är där för att skriva egentligen. Men jag kanske kan slappna av… Knappast. Jag är så inne i stressandet nu. Men hur som helst så måste vi göra enskilda stora reportage. Vilket suger för jag vill inte skriva överhuvudtaget. Jag hatar textkommunikation! Varför måste jag ha det (liten elak röst i huvudet: ”För att du går journalistik.”)??
Det hade ju varit perfekt att åka till Sthlm och göra reportage om HP-konventet, men nu kunde jag ju inte åka eftersom jag måste göra det jäkla högskoleprovet så nu måste jag komma på något annat! Jag hatar mina lärare. Och jag vet inte när jag ska få tid att göra de två uppgifterna jag skulle ta igen i text heller. Jag skjuter upp det just nu, men de måste ju ändå vara klara innan maj.

På tal om maj och våren så gick jag förbi Parken och det slog mig att ”fan, om sju månader ungefär så ska jag på balen här”. Så då började jag tänka på hela den hysterin också. Jag behöver väl inte vara så stressad för det riktigt än, men snart måste nog det börja också. Jag måste ha en klänning, en snygg klänning, en frisör som kan göra håruppsättningen och lära mig sminka mig. Och ett dussin andra saker jag har glömt nu… Skor!
För jag måste ju se jävligt snygg ut eftersom jag kommer att träffa på alla mina gamla klasskompisar på balen och really, vem vill inte se jävligt snygg ut då?

Men jag måste försöka skjuta upp den stressen lite till. Jag har tillräckligt eftersom jag fortfarande inte ringt körskolan vilket jag hade tänkt göra hela veckan men inte har gjort och jag skäms lite över det. Men jag orkar inte med det! Jag har tillräckligt mycket att göra! Men jag kan inte skjuta upp det mer antar jag. Så jag måste nog bita ihop och ringa. Sen så måste jag bara i allmänhet få tag på en tid hos en frisör så att jag kan klippa mig och sen får mamma färga håret på mig. Jag tycker inte om det, det blir så mycket bättre hos frisören men jag har bara inte tid för det och kan man inte göra det hos frisörerna på skolan blir det över tusen kronor och det funkar bara inte.

Sen har jag inte fått tag på Norgekillen, vilket jag skulle ha gjort för en evighet sen och jag vet inte var jag har numret till hans pappa. Men hela alltet känns så dumt och jag har ångest. Men jag ska. Jag ska. Så fort jag får tid. Vilket känns som aldrig. Och hela alltet med Norge börjar kännas så, jag vet inte. Oplanerat? Det är liksom en ide, bara och jag tycker inte om lösa idéer. Jag är ett alldeles för stort kontrollfreak för att kunna basera mina planer på en lös ide. Men seriöst, det är ju det. Vi har ingen aning om hur man får tag på ett jobb i Norge, för allt jag vet kan det vara omöjligt. Sen en lägenhet känns ju ännu mer omöjligt eftersom jag bara kan tänka mig att bo i Oslo (Ska jag få möjligheten att välja en stad så ska det fan vara huvudstaden). Hur får man en lägenhet där och hur mycket kommer det att kosta? Och när ska man flytta? För vi kan inte flytta före juli eftersom Star Wars utställningen är då. Men om man ska vara där i sex månader så blir det ju augusti-januari och då missar man jul och nyår och är man beredd att göra det? En liten del av mig tycker att man självklart borde få extra bra betalt om man jobbar jul och nyår. Men det är ju tveksamt. Och hur ska man organisera flytten? Det enklaste är väl att köra bil. Men hur ska man få med allt? Och vad vill och kan man ha med sig? Sängen är väl viktigast. Men jag har ju andra möbler som faktiskt är mina men som inte finns på mitt rum. Inte för att jag nödvändigtvis VILL ha en tråkig träsoffa. Men min brudkista är snygg! Fast jag vet inte hur den ser ut efter att ha stått i garaget i sju år. Jag saknar den. Det är väldigt dåligt att jag inte får in den på mitt rum faktiskt. Jag behöver nåt att ha saker i…

Och vad ska man göra efter sex månader i Norge? Liksom jag hoppas ju att jag ska ha tjänat ihop en massa pengar och då kanske den där planen om college i USA funkar ändå. Men vad ska man läsa? Jag vet ju fortfarande inte vad jag vill bli! Det är ju det stora problemet. Norge är ju bara ett sätt för mig att förneka att jag inte har någon plan. Jag vet för fan inte vad jag ska göra efteråt! Jag funderade på det där i Umeå men det verkar så jobbigt att komma in och jag kan ju ändå inte skriva manus. Så det spelar ingen roll. Plus att jag vet inte om jag verkligen vill tillbaka till Norrland. Eller jag vet att jag inte vill tillbaka till Norrland. Men Umeå är ändå en av de där gamla planerna jag har haft i en evighet.

Men jag försöker prata med mig själv om det faktum att man inte måste göra som sina föräldrar och deras föräldrar. De utbildade sig för ett yrke och jobbad sedan som det hela sitt liv. Det skulle väl vara mer givande om man hade flera olika yrken? Liksom, jobba som något ett tag och sen byta när man blev less. Låter inte det som det ultimata? Synd bara att jag inte ens har en enda ide!

Hum… Jag tror att jag har skrivit av mig det värsta nu… Och huvudvärken börjar lägga sig. Tack Gud för Ipren. Jag skulle inte klara mig annars. Nu ska jag försöka lugna ner mig så att jag kan göra alla sakerna jag ska göra idag… Jag kanske hinner vila lite innan jag börjar laga mat.