söndag, oktober 07, 2007

Lost fanfics

I somras kom jag på det ultimata sättet att muntra upp Ell. Skriv oseriösa och totalt galna saker över sms. Den första var iof terapi för mig också eftersom jag fick lov att döda irriterande karaktärer. Men vi kan låtsas att det var en osjälvisk handling. Eller nåt. ;p Hur som helst så skrev jag en till som en fortsättning när Ell var i Danmark, tyvärr har jag inte den kvar men den var mest en sammanfattning över hur Sayid var konung över lost-ön och gifte sig med Sawyer. Efter den så skrev jag igår en ny och jag tänkte dela med mig av de här faktiskt. För att visa att när jag har tråkigt och folk är upprörda skriver jag konstiga sort of berättelser till dem över sms. Iof så är det nog bara Ell som tvingats stå ut med det, men hon verkar gilla dem så. ;p

Om man gillar Kate, Jack eller Juliet från Lost borde man inte läsa dem. Inte heller om man är en galen homofob. Om du dessutom har problem med skämt om slaveri kanske du ska hoppa över dem också. Och om du helt saknar humor och tar allt alldeles för seriöst så ska du verkligen inte läsa!


Hur Sayid tar över makten

Direkt efter att Kate dödat Juliet ute i djungeln ångrade hon sig eftersom de fortfarande hade handklovarna på sig och hon nu var tvungen att släpa runt på Juliets döda kropp. Men trots det lyckades hon ändå ta sig tillbaka till The Others läger. Där hittade hon Sayid bunden vid en gungställning. Kate bad honom vänligen att befria henne från liket. Sayid kontrade med att säga att han inte hade någon nyckel. Kate påminde honom då om att det var hon som kunde befria honom från repen som band honom vid gungställningen. Sayid såg surt på henne. Med lite tid så skulle han ju självklart kunna ta sig loss själv, men det skadade inte att få lite hjälp. Särskilt som det innebar att han skulle kunna ta sig tillbaka till lägret snabbare och äntligen få chansen att tala om för Sawyer att han älskade honom. Så han tog ett gem och dyrkad upp handklovarna på en halv sekund. Men då han sa åt Kate att befria honom så skrattade hon bara ondskefullt och vandrade iväg för att leta rätt på Jack.

Hon hittade honom i ett hus inte långt därifrån. Doktorn var avsvimmad men Kate lyckades väcka honom.
”Kate?” sa han förvirrat och nyvaket.
”Ja, Jack det är jag! Jag har dödat Juliet för att bevisa min oerhörda kärlek till dig!”
”Åh, Kate!” utbrast Jack andlöst och lät som om han var en trånande kvinna i en dålig kärleksfilm. Men Kate tänkte nog inte i de banorna, för de båda älskande möttes i stället i en innerlig och passionerad kyss. Men de blev avbrutna av att Sayid dök upp beväpnad med en uzi, och med maskingeväret sköt han dem. Flera gånger.
”Äntligen av med dem. Nu kan jag återta min rättmätiga plats som ledare för de här människorna.” sa han högt innan han visslande vandrade iväg till lägret för att ha hett bögsex med Sawyer, Desmond och en kilt och en läderjacka.

Slut.


Sayid förbjuder huvudvärk

Sayid den älskade och hyllad konungen av lost-ön hade huvudvärk. Han hatade huvudvärk eftersom den gjorde honom extremt ljus- och ljudkänslig. Och om det var något det fanns mycket av på ön så var det just ljus och ljud. Men han hade en idé om hur han skulle ta hand om det men först var han tvungen att konsultera sin älskade medregent och drottning Sawyer om vad han tyckte om saken. Han hittade Sawyer i en glänta där han var upptagen med att ”leka” med Desmond. Deras gemensamma sexslav.
”Hey, Sayid. Bra att du kom! Vi har precis börjat så det är bara att ta av dig kläderna.” sa Sawyer.
”Jag har huvudvärk.” sa Sayid med ett klagande tonfall som inte alls passade en konung men det brydde han sig inte om utan fortsatte: ”Men jag tänkte att eftersom jag är allsmäktig kung borde jag väl kunna förbjuda huvudvärk?” han såg hoppfullt på Sawyer som tänkte efter.
”Jo, det borde du väl kunna. Vad säger du Dessie?” Desmond som hade munnen full av Sawyers ädlare delar kunde inte svara. Men han nickade och gjorde ett uppmuntrande ljud i alla fall.
”Vad bra. Då ska jag införa den lagen.”

Lite senare samlade Sayid alla sina undersåtar utanför palatset.
”Mina kära undersåtar. Jag kan idag meddela att jag har förbjudit huvudvärk!” folket jublade och visslade. Flera skrek att de älskade sin konung. Sayid log ett strålande leende. Även när Claire kom förbi efteråt och frågade om inte han kunde förbjuda mensvärk också. Sayid lovade att se vad han kunde göra åt saken.
Och sen så kunde de fortsätta leva i frid, eller ja, så mycket frid man nu kunde leva i på ön. Men nu slapp de i alla fall huvudvärken.

Slut!

2 kommentarer:

Ell sa...

Haha, fy fan vad bra den är! X''D Fan att den från Danmark är borta. :O

Trams sa...

^^

Jag vet! Jag skulle skriva över den men så blev det ointe av. >_<