"You? You, I’m talking to on the phone right now and having dinner with tomorrow. So not so much."

Jag sitter och gör patetiska och sårade ljud just nu. Jag kan inte vänta i en vecka! Jag dör! Visst det var så sorgligt i början men det här avsnittet var amazing! Och helt fantastiskt och jag kan inte vänta i en vecka på fortsättningen! Det är ju fan tortyr! En hel vecka! Jag dör!
Det här avsnittet var verkligen underbart egentligen, jag är så glad att jag var ensam för ni vill inte höra alla udda ljud jag har för mig, eller allt omkringstudsande i min säng. Men seriöst, de blev utkastade ur Atlantis och alöla scenerna där var bara så sorgliga och man började gråta och Carson var sååå söt i det här avsnittet! Hans avsked till Rodney var heartbreaking för Rodney är hans kompis även om ingen av dm nånsin erkänner det så är de best buds (allt som saknas är matchande guldarmband). Och John Sheppards totala inkompetens så fort det kommer till att erkänna sina känslor. Däremot så kramade Ronon honom och det beskrev allt i den scenen. Världens sorgligaste början! Sen väl på jorden så började det bli lite bättre och jag är kär i Sheppard och McKays telefonsamtal, de saknade varandra! ;p
Elizabeth och McKay sneaking around var helt underbart också! Jag satt och skrattade bara.
Carson + wee baby turtles = pure love! <333 ^^ Han var så underbar I det här avsnittet att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till! Jag kan knappt vänta tills jag får tag på DVD boxen och kan se om de här avsnitten!
Och nu måste jag vänta i en vecka på fortsättningen! Det är olidligt! Och nu glömde jag nämna Jack! Jack var med! Jack är i Atlantis! Jag kan inte vänta i en vecka på att de ska rädda Jack heller?! Iof, känner man Jack rätt borde han int behöva räddning. Han ska bara se frågande på Sheppard och säga ”You know. I had everything under control. You really didn’t have to come here and risking your entire career”. Men det är ju Sheppard och vi känner ju honom också. :p
För att sammanfatta allt. Jag kan inte vänta i en vecka! Jag har redan abstinensbesvär! Jag är tacksam över att jag upptäckte att sexan visar SGA i repris i morgon klockan sex! Så jag kan iaf stilla lite av mina besvär i morgon genom att se avsnittet igen… Förhoppningsvis utan alla konstiga ljud jag lyckas göra… Jag gömmer mig iof fortfarande i en kudde så fort jag ser middags scenen i Duet och jag ser det avsnittet med jämna mellanrum, så det är nog inte särskilt troligt.

Åååh, jag är fortfarande alldeles till mig efter det här avsnittet. Jag skulle skriva ett långt inlägg om hur jävlig den här veckan var men seriöst, efter det här kan jag inte göra det. SGA gör mig alltid så kär och lycklig! ^^
Jag kan skriva ett nytt inlägg i morgon och klaga. Nu vill jag bara njuta av den oerhörda kärleken till den här serien.